svart på vitt.

Idag var dödsannonsen i tidningen.
Jag bröt ihop fullständigt när jag började läsa.
Nu blev allt så påtagligt. Svart på vitt.
Han är verkligen borta.... föralltid.

Oj så ont det gör inom mig.
Jag vet inte vars jag ska göra av med min smärta.

Markus är ju borta och arbetar, så jag är ensam
med barnen, och jag biter ihop, samlar allt inom mig.
Jag kan inte bryta ihop och skrika rakt ut.
Men allt måste ut. Förr eller senare.