Ett sista farväl.

Idag var begravningen.

Det var så vackert i kyrkan.
Kistan, blommorna. Allt.

Jag visste att morfar hade otroligt
många vänner, men jag blev ändå
paff när det kom så himla mycket
folk till kyrkan.
Jag blev så rörd och tagen.
Och alldeles varm inombords.
En känsla som inte går att beskriva.

Prästen var helt underbar.
En i tiden.
Stilfullt men ändå enkelt.
Det blev precis så som morfar
hade velat ha det.

Tack alla ni för att ni ville dela
denna mörka och tunga dag med oss!
Det betyder mycket för oss.