Oj vilken svår fråga.
Den största kärleken jag har upplevt är den till mina barn.
Jag skulle göra VAD SOM HELST för dom. Vad som helst.
Så känner jag inte för någon annan.
Med min kärlek till Ronja och Dennis så är jag väldigt noga
med att sätta gränser och att vara rättvis.
Det är väldigt viktigt för mig.
Tyvärr finns det folk i min närhet som inte alls bryr sig
om att sätta gränser eller markerar att detta är inte okej.
Eller så finns det dom som tycker att det inte alls behöver
vara rättvist bland syskon, och att det är okej att behandla dom olika.
Sånt gör mig fruktansvärt arg och upprörd.
Kärleken med stort K, den anser jag att man bara upplever en gång i sitt liv.
Jag hade stor tur att både få gifta mig och skaffa barn med min stora K.
Han gör mig lugn, trygg och lycklig.
Jag tycker att folk som påstår att blod är tjockare än vatten snackar skit!
Det finns så mycket skit runt omkring bara för att en del folk anser att man
måste behandlas olika bara för att det inte finns blodsband.
Jag kan öppenhjärtligt säga att det finns dom med ej blodsband som jag
älskar och bryr mig om mer än dom jag faktiskt är släkt med.
Varför ska man känna ett tvång att umgås bara för att man är släkt?
Man väljer ju inte sina band liksom....
Herregud - det finns ju så många olika sätt att uttrycka kärlek på.
Huvudsaken är att man visar kärlek till dom som förtjänar kärlek.
Att vi inte glömmer bort eller TAR FÖR GIVET (usch vad jag hatar det uttrycket!)
att dom vi bryr oss om vet det, ofta visar man det alldeles för sällan.
Annica, Lina och Lena - ni är otroligt värdefulla för mig!
Jag älskar er av hela mitt hjärta och jag har valt er som mina
vänner med omsorg skall ni veta <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar